And so the stupid shit begins. Ugh where do I start?
 Alright, first: Jadu vilken förbannelse du har. Du är attraktiv...I feel so sorry for you. Jag förstår att det kan vara jobbigt att få så mycket uppmärksamhet, men det verkar som att folk slutar när du säger till dem...sooo what's the problem? 
 Second: Jag vägrar tro på att alla tjejer hatar dig bara för att killar ger dig uppmärksamhet. Folk verkar tro att vi är avundsjuka små varelser som dör om vi inte får tillräckligt med uppmärksamhet av det motsatta könet, och att vi alltid är fientliga mot varandra som om vi ser alla andra kvinnor som hot. TRO MIG DET FINNS HUNDRATALS ANDRA SAKER SOM VI BRYR OSS MERA OM!

(Preach sistah!)
Third: Det är rätt så enkelt att räkna ut varför Cheryl är avundsjuk på dig. Du sa ju själv att många ger dig uppmärksamhet, vilket hon vill ha...SÅ VAD ÄR DET SOM DU INTE FÖRSTÅR? Nej hon är antagligen inte avundsjuk för att du bor på ett barnhem, men hon kan fortfarande vara avundsjuk på all uppmärksamhet du får.
Lastly: Why the fuck is this written in a picture? 

Jag slog ihop dagboken,låste den med den genomskinliga nyckeln jag alltid hade på mig och placerade den sedan under madrassen. Det fanns inte så många andra ställen att gömma den på med tanke på att jag knappt hade några saker i rummet. Endast en liten byrå som mina kläder knappt fick plats i, mitt vita lilla skrivbord och självklart - min säng. Jag satte mig på sängen och suckade tungt. Det här rummet var väldigtlitet. Jag saknade mitt förra rum som jag blivit tvungen att flytta ur då barnhemmet fick in ett par tvillingar som då behövde mer utrymme än mig,så jag fick välja mellan tre minimaliska rum som inte ens borde kunna kallas för rum. Skrubb eller förråd skulle passa bättre.

Okej om du får plats med en säng, en byrå och ett skrivbord så tror jag inte på att det kan vara så litet.

Eller...inte förråd. Jag hade varit i Jen's förråd och det vargigantiskt. Så nej, skrubb passar bäst.

Varför är det så viktigt att ha ett stort rum? Vad behöver du ett stort rum till? Jag har alltid haft ett litet rum och det har aldrig varit något problem. Do you need some space for parkour or karate or something?

She needs space to contain all that massive ego.
 *

De tre rummen jag fick välja mellan var identiska - förutom att ett av rummen hade blåa tapeter. Färgen blå fick mig att tänka på vatten,sjöar,hav,oceaner... Sedan barnsben hade jag varit intresserad av vatten. Okej,intresserad är nog fel ord. Snarare...dragen till vatten.

I wonder why. Such foreshadowing. I have no idea what this might mean. (Hint: The word Nymph is in the title and the header is of a woman in a pond). I'm so curious.

Bokstavligen. Utanför barnhemmet och skolan hade jag ett hemligt liv. Så fort jag fick ledig tid över tog jag mig till den lilla sjön som kallades för Immortel Mer.

Google translate help me!
 
Thank you Google translate!
 Vem fan döper en SJÖ till det odödliga HAVET?

För länge sedan hade jag forskat lite om sjön och fått ut att det franska namnet betyder Odödliga Sjön.

HAHAHAHAHAHAHA. no.
 
När du inte ens kan skylla på Google translate...You're doing something really wrong.

Mycket mer fakta än så fick jag inte ut, men det var inte nödvändigt heller.

Such forskning. 

Sjön ligger mellan två skogar vilket är perfekt. Avskilt från omgivningen,precis som jag vill ha det. Då jag väl lyckas ta mig till sjön tar jag alltid ett dopp. En vanlig människa skulle nog tycka att det är extremt kallt, men jag kände ingen kyla alls.

En vanlig människa huh...Så du erkänner att du är åh så unik och speciell?

Hela storyn är basically "omg jag är så speshul". In fact, vi borde ge en poäng varje gång storyn nämner hur speciell hon är, en poäng för varje mening. What do you say?
Yes!

Det var perfekt temperatur för min kropp och jag rös alltid till av välbehag då jag blev ett med vattnet. Sjön skänkte mig frid och harmoni. Jag kunde komma dit arg som en varg

Excuse me it is: Hungrig som en varg.

Nu vill jag skriva en dålig rap-låt som heter "Arg Som En Varg".

och gå där i från så fullständigt lugn och lycklig, ja som en helt ny människa Nymf. Jag kikade mot klockan. Elva. Prick. Snabbt slet jag av sockarna och mina byxor. Därefter drog jag på mig min stora t-shirt som jag använt som pyjamas de två senaste åren. Till sist satte jag upp mina långa mörka lockar i en toffs där bak. Just då öppnades dörren.
"Emilyssa

I can't believe that's you actuall name. Seriously?

- i säng! Nu!" Jag kämpade så gott jag kunde för att inte svara med en otrevlig ton. Men det var svårt. Väldigt svårt. Den haggan älskade att klaga på mig.
"Syster Marie, jag är i sängen."

"Nog med dina uppkäftigheter! Du sköter disken i köket efter middagen imorgon! I säng med dig nu!" Sedan smällde hon igen dörren efter sig.

I can't believe that she's that big of an asshole. Seriöst? 

Jag gapade stort mot den stängda dörren. Inte igen. Jag kände en klump i halsen och rent illamående i magen. Att diska efter hela min avdelnings gemensamma middag skulle ta minst fyra timmar och där rök min tid vid sjön. Jag föll bak mot kudden med en tung suck och viskade för mig själv:
"En vacker dag ska jag ta mig här ifrån."

This is just as bad as I remember it to be. Nu kanske ni tänker "Nej det är ju inte så illa"...Just wait...

*war flashback*