Last time:

Ashlong. Pffft.

Säger hon och breder ut sina knubbiga små armar så mycket hon kan för att visa hur jättestor denna 'Ashlon' är. Jag drar mina egna slutsatser och kommer fram till att han måste heta Ashton, mest eftersom att jag inte vet något annat namn som liknar 'Ashlon'. Och jag antar att han troligtvis är äldre än tio på grund av hela "jättestor" grejen. Eller så påstår hon bara att han är väldigt fet...

Ja tjoj Ashlon åh Shitöveln komej tyka om vajanda! Fasht inte i böjan. Senaje!

Jag suckar, och går ner för trappan för att börja bära upp grejerna till mitt rum.
________________________________________________________________________________

Jag dunkar huvudet hårt i väggen.

Me too. Me too.

Han fick inte dö!

Raphael var min favoritkaraktär i hela boken, och nu plötsligt bestämde sig författaren för att han skulle bli skjuten i magen! Jag kastar boken hårt i väggen och surar ett tag. Snart börjar jag snegla på boken, men är fast besluten om att inte ta upp den.

Det här är inte quirky. Det är lite skrämmande och tyder på aggressionsproblem. Sök hjälp ???

Efter några minuter tar jag upp den och börjar läsa igen.

He heard a gunshot, and suddenly a pounding pain rushed trough his stomach. Raphael screamed, and when he looked down at his shirt he sawthat it was filled with blood.

The shirt itself was filled with blood? What kind of shirt is this? Latex? Plastic?

Just when he was about to take his last breath he heard sirens. Looks like Bella did call the police after all, he tought, and with that going trough his mind he fell into an never endig sleep.

Wow...with that writing, that book must suck. AND U CALL HP BAD U PIECE OF SHI-
(I feel the need to say that yes, I am overreacting. I'm not serious).

Jag kastar boken en andra gång, och bestämmer mig för att byta om.

Well...den sorgen varade inte länge.

Den blåa digitalklockan med Yoda på (Because nerd), bredvid min säng visar 16.26 För att ta mig till garderoben måste jag hoppa över flera flyttlådor,och snubblar därför till flera gånger (Bceause cute and clumsy), innan jag är framme. Jag hinner bara ta av mig skjortan innan jag hör något dunka emot fönstret. Klädd i endast jeans och bh, vänder jag mig om, bara för att se min granne stå och flina emot mig.

Creep alert creep alert.

Han är lång. Väldigt lång. Och när jag säger lång, då menar jag lång

Menar du verkligen "lång"? Är du helt säker?

 eftersom att jag själv är en och åttio. Om jag skulle gissa på en längd, vilket jag förövrigt suger på. Skulle jag gissa på ungefär två meter. Det måste ha varit därför Dorothy kallat honom jättestor. Han har svart hår, men ögonfärgen är svår att urskilja på grund av avståndet emellan oss. Men sorgligt nog är detta inte det första jag lägger märke till, utan det är hans magmuskler. Ja, hans magmuskler. Det är nämligen så att min inte-alls-så-tioåriga granne är helt absolut väldigt totalt tröjlös.

Tröjlös.

Ey ni har något gemensamt.

TRÖJLÖS.

Det känns som om jag borde komma ihåg något när jag tänker på det ordet...

Oh shit.

Min mycket trögtänkta hjärna kommer på att jag också är helt absolut väldigt totalt tröjlös. Men, envis som jag är, står jag kvar och låtsas som ingenting. Jag kommer att tänka på den gången i fyran då jag gömde alla som befann sig inne i omklädnings rummets tröjor. Goda tider.

So you've always been an asshole then. Wtf did everyone do to you?

Min granne gestikulerar åt mig att öppna fönstret, och jag överväger för en stund att ignorera honom helt och hållet, och istället fortsätta läsa, men jag snart kommer ihåg att Raphael dör, och plötsligt känns det inte lika lockande längre.

Jag skjuter upp fönstret och lägger armarna i kors över bröstet.

"Vem är du?" Hans röst är djup och sexig, och jag får anstränga mig för att inte smälta ihop till en liten hög på golvet.

Jag gillar hur Kayla ska föreställa cool och badass men är samtidigt extremt lättpåverkad.

"Kul att träffa dig också sunshine." Muttrar jag tillräckligt högt för att han ska kunna höra. Jag sätter händerna på höfterna och tittar surt på honom. Vad sägs om ett hej kanske?

"Frågan är snarare, vem är du?" Säger jag, eftersom att jag inte har några planer på att låta honom veta mitt namn utan att ha förtjänat att få det. Han lägger armarna i kors över bröstet och flexar sina biceps i farten. Jag sväljer hårt och lyckas med nöd och näppe att hålla kvar blicken på hans ansikte.

Han kunde andas på dig och du skulle berätta ditt namn och erbjuda att föda hans barn.

"Ja, eftersom att du tydligen inte tänker säga ditt namn, får jag helt enkelt kalla dig bh-tjejen." Säger han.

Gasp, she's wearing a bra!

Det är ju bara hon som har på sig en BH. Ingen annan gör det, därför är hans smeknamn väldigt originellt och personligt.

Jag har helt glömt bort att jag är helt absolut väldigt totalt tröjlös, och rodnar. Vilket jag förresten inte gör speciellt ofta.

"Jag går och sätter på mig en tröja." Mumlar jag. Eftersom att min nirvana T-shirt ligger högst upp i högen, blir det den.

Plötsligt knäpper sunshine med fingrarna.

Det är ett smeknamn, så det borde stå med stor bokstav.

Eftersom att jag inte kommer ihåg vad Dorothy sa att han hette, får han heta sunshine så länge.

"Du måste vara Irenes kusin! K..." Han ser fundersam ut. "Vad var det nu hon hette?" Mumlar han. "Caroline, Clara, Keylee..."

"Kayla." Säger jag.

" Så du är alltså Irenes kusin?"

"Ja."

"Och exakt varför är du här?" Jag tänker på Mr. Knubbis stol Champion, och flinar.

"Hemlis." Säger jag för att försöka komma bort från ämnet. Han verkar vara en av dem lite coolare på skolan, och jag vill gärna gå undercover med mina små pranks på den här skolan också.

Ja för det var du så jävla bra på! Jag menar...det är ju inte så att lärarna märkte och du blev skickad till rektorn ett flertal gånger och tvingades flytta till din kusin och byta skola eftersom de inte orkade med dig läng-Oh wait...

Han höjer ett frågande ett ögonbryn mot mig, men frågar inget mer.

Jag ska precis öppna munnen för att säga att han gärna får ta på sig en tröja, när Irene kommer instormandes i rummet.

"Kayla, vi ska...Hej Ashton!" Säger Irene och jag kan svära på att hennes röst höjdes mins två oktaver, hon lät ju som en jävla teletubbie. Irene börjar att snurra en hårslinga runt fingrarna och ler sedan mot Ashton.

"Ni kommer ikväll va?" Säger hon med sin teletubbie-röst. Jag väntar halft på att hon ska börja sjunga 'Tinkie winkie, dipsy, lala, pou, teletubbies. Teletubbies, says helloooooo!'

Jag gillar att Kayla blir alldeles galen av att killen bara pratar med henne, men så fort Irene visar intresse i honom så tycker Kayla att hon är en dum slampa. Kayla är en sådan hycklare. Hon är precis den där pojkaktiga tjejen som tycker att kvinnor som har på sig rosa är dumma i huvudet och är bara vän med killar för att undvika "drama".

Jag fnissar för mig själv. Jag är för rolig för mitt eget bästa.

  *

Sedan upptäcker jag att jag fnissar åt mina egna skämt liteför ofta, och lägger till en mental påminner åt mig själv om att jag kanske borde söka upp en psykolog.

"Du förstår Kayla, det är kommunmöte ikväll, så att Ashton och hans lillebror Garret kommer hit på middag." Hon vänder ryggen mot Ashton, så att om man inte kände henne skulle man nästan kunna tro att hon faktiskt log varmhjärtat åt mig, och inte att hon gav mig en inte-så-varmhjärtad blick som sa håll-dig-borta-från-min-man-ikväll-annars-så-sliter-jag-ut-din-strupe-med-en-sked.

"Vad kul..." Typ lika kul som att knivhugga sig själv i magen...Med en smörkniv.

Okej, det är roligt när man säger att någon kommer att skada någon med ett ofarligt/trubbigt vardagsobjekt, men samma skämt inom några meningar? Komigen, du skulle ju föreställa rolig!

Jag kommer då genast att tänka på min bok, och blir extremt irriterad.

"Jaha, okej, men jag hade faktiskt planerat att kolla på de avsnitten jag missade av Teen Wolf, och inte använda mitt rum som ett konferansrum, så Irene, snälla avlägsna dig, och sunshine, sätt på dig en tröja och gör någonting vettigt med ditt liv, och lämna mig ifred." Irene ser irriterad ut, men Ashton ser snarare road ut. "Så, chop, chop. Kapish."

*Capisce

Säger jag och föser ut Irene ur rummet, och stänger fönstret, samt drar för gardinerna.

☙❦❧☙❦❧☙❦❧☙❦❧☙❦❧☙❦❧☙❦❧☙❦❧☙❦❧

"Yeyla! Dom e äj nu!" Dorothy bankar på dörren. Jag har satt på mig en Avengers tröja (Because nerd) och ett par ljusa jeans. Irene har övertalat mig att iallafall sminka mig, så det har jag gjort. Mitt mörkbruna hår hänger bara fritt över axlarna. Jag öppnar dörren åt Dorothy och ser att hon har på sig sin nya klänning. Den gröna.

Jag stampar ner för trappan, med Dorothy tätt bakom mig, lite som en svans. I hallen står Irene, med håret uppsatt i en perfekt knut, en vit blus, och en svart kjol, Ashton also known as sunshine, klädd i en svart T-shirt och jeans, och en pojke som klänger sig fast i Ashtons byxor, i Dorothys ålder som måste vara Garrett.

Den här meningen är en bilkrasch.

"Nämen är det inte bh-tjejen!" ...Är han seriös.

"Nämen! Är det inte sunshine!" Den lilla pojken trycker sig om möjligt ännu närmare Ashtons ben, och Dorothy härmar rörelsen, fast mot mitt ben.

Det här kommer att bli en lång kväll.

Menar du verkligen "lång"? Är du helt hundra? Säkert?

LÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅNG KVÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄLL

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Last time: "Nämen är det inte bh-tjejen!" ...Är han seriös. "Nämen! Är det inte sunshine!" Den lilla pojken trycker sig om möjligt ännu närmare Ashtons ben, och Dorothy härmar rörelsen, fast mot mitt ben. Det här kommer att bli en lång kväll. ...

Last time: Pappa suckar högt och ljudligt, och jag motstår lusten att fråga om han har syrebrist.   För det vore ju hilarious. Du missade verkligen världens skämtmöjlighet där. Inte förutsägbart och tråkigt alls.   "Okej. Men ett till upptå...

We have returned, at last! Sorry for the wait.----------------------------------------------------------------------------   "Kayla. Jag hade hoppats att det iallafall skulle ta minst en vecka innan du kom hit igen." Rektor Knubbis a.k.a Rektor P...

Last time: När han hör hur dörren smäller igen efter mig ser han upp och för en sekund kan jag se förvirringen i ansiktet. Fotogenlampan lyser upp hans ögon och får munnen att se mörkröd ut. Så oerhört vacker... När jag märker att mannen inte kän...

Last time: "Vänta!" Jag rusar fram till fönstret och han lyckas på något sätt vända sig mot mig där han står. Vi ser in i varandras ögon. "Kan jag inte ens få veta ditt namn?" Han flinar så tänderna blottas. "Om du lyckas lista ut det ger jag...