Last time:

Pappa suckar högt och ljudligt, och jag motstår lusten att fråga om han har syrebrist.

För det vore ju hilarious. Du missade verkligen världens skämtmöjlighet där. Inte förutsägbart och tråkigt alls.

"Okej. Men ett till upptåg och du åker till Irene." Jag tänker på Knubbisens stol utan skruvar, jag fixat efter skolan.

Irene.

Here I come.

Satan.

I'm home.
__________________________________________________________________________

Jag håller upp tröjan framför mig. Det är en tunn röd skjorta jag köpte till Irenes lillasyster Dorothys födelsedag. Den var snygg, men hade blivit för liten förra året. Efter ett inte så tårfyllt avsked av tröjan går jag vidare till nästa. En svart T-shirt med nirvana tryck på. Det är min absoluta favorit T-shirt, efter den mörkblåa med Coldplay på, och skulle definitivt med. Irene hatar min klädstil. Precis som min mamma. De tycker (deras ord) personligenatt det ser slarvigt och ovårdat ut. Jag tycker (mina ord) personligen att de kan gå och ta sig i röven.

Så hardcore. Så badass.

Mitt rum är ingenting märkvärdigt, normalstort med en säng, skrivbord, soffa och en absolut fluffig och absolut supermysig matta. Väggarna är överfyllda med affischer och tavlor. Min stora stolthet är min bokhylla Teddy (den heter så) som täcker en hel vägg.

How quirky. U name ur furniture. 

Den är organiserad efter färg och hur bra böckerna är. Marie Lu's böcker, samt de utvalda, Percy Jackson, Edens blod böckerna och The Mortal Instruments står i mitten, medan Harry Potter och de lite sämre böckerna står nedanför.

How dare u place HP with the "lite sämre böckerna". How. Dare. You. Lady Critic hold me back! I'm gonna Avada Kedavra her ass!

"The Mortal Instruments" står före Harry Potter. Herregud.
SLUGULUS ERUCTO, U PIECE OF SHIT!

Jag har sett rummet jag kommer att flytta in i. Det är stort, luftigt och absolut underbart. Den enda nackdelen är att det är ett enormt fönster som är max två meter från ett precis lika stort fönster i huset bredvid. Vem det än är som bor där kommer att bo väldigt, väldigt nära.

Just som jag håller på att plocka ner den tredje hyllan böcker kommer pappa in.

"Gumman, måste du verkligen ha med alla de där böckerna?" Jag ger honom en blick som säger ja-det-måste-jag-är-du-dum-i-huvudet-eller? Han håller upp händerna som i försvar och backar ut ur rummet.

"Jag skulle bara säga att flyttbilen är här nu, är du klar snart?" Jag tittar mig omkring i mitt rum, som nu är helt tomt förutom de två hyllor böcker som är kvar. Jag ler kort, och nickar mot bokhyllan.

"Snart, ska bara packa ner de sista böckerna."

☙❦❧☙❦❧☙❦❧☙❦❧☙❦❧☙❦❧☙❦❧☙❦❧☙❦❧

Jag hatar att åka bil. HATAR. Inte nog med att det är tråkigt som fan, utan man kan inte läsa eller använda mobilen, eftersom att om man släpper vägen med blicken i en sekund, mår man illa.

Om inte Kayla kan göra något, så kan ingen! Kayla är den ultimata människan! Hennes gränser är våra gränser!

*

Mamma verkar ha märkt ur enormt tråkigt jag har, och försöker därför komma på olika saker jag kan göra.

"Vad sägs om att räkna träd!"

Ett träd.

Två träd.

Tre träd.

Fyra träd.

Fem träd.

Sjutusenniohundraåttiotre- Fuck my life träd.

Det här ska visa hur out-of-touch hennes föräldrar är och hur cool Kayla är. Fast det fungerar inte för ingen jävel föreslår någonsin att man räknar träd.
Jag brukade räkna bilar...men hur fan hinner man räkna träd?

Efter en fett tråkig bilresa och inget mera trädräknande är vi framme. Sophie och John bor i ett stort, med betoning på stort,

Jag märkte det! (Med betoning på märkte).

Det här blir nästan som anti-betoning. Man glömmer bort den originella betoningen och börjar bara tänka på hur dum författaren är.

vitt hus, med en enorm trädgård och en pool. Bara någon meter ifrån ligger ett exakt, med betoning på exakt, likadant hus, fast spegelvänt. Jag har satt uppmitt långa mörka hår i en hög tofs, men eftersom att jag förtjänar ett pris för sämst-tofsgörare så hänger flera slingor utanför.

Så sexig. Så slarvig. Kolla allihopa, Kayla bryr sig inte om sitt utseende som alla andra tjejer! Visst är hon cooool?

Mest för att reta mamma och Irene, har jag satt på mig en svart T-shirt med Green Day på samt ett par tajta ljusa jeans med flera hål i, varav inte alla är maskingjorda, men det behöver ingen veta.

UUUUGH HON ÄR JU SÅ JÄVLA COOL JAG STÅR INTE UT OMG HÅLEN I HENNES JEANS ÄR INTE MASKINGJORDA HUR MYCKET COOLARE KAN MAN BLI?!?!?!?

Mina svarta kängor som hänger med mig i vått och torrt (bokstavligen) är på, och lerigare än någonsin.

So edgy. I can't even.

Min mamma ler stort mot Irene och Dorothy som har kommit ut och nickar gillande mot Irenes klädsel. Irene och jag är helt olika till utseendet. Det enda som är likt är den mörka hårfärgen. Irene är kort och kurvig, med stora bruna ögon, uppåtnäsa och rund ansiktsform. Om man inte kände henne skulle man kunna bli lurad av utseendet att hon är snäll, vilket är ett mycket felaktigt påstående eftersom att hon är en riktig häxa. Hon har på sig en rosa blus, en vit kjol, och håret är lockat i perfekta vågor som faller ner över hennes axlar.

Dorothy skiljer sig från Irene med sitt blonda hår, men det är allt, förutom då att Dorothy är en liten gullunge och inte en häxa som någon annan. *Host* Irene *Host*.

"Yeyla!" Säger den lilla treåringen och springer emot mig. Jag skrattar och plockar upp henne i mina armar, och kramar henne.

UUUUUgh ännu ett barn i en story som inte pratar som barn faktiskt gör jfc.

"Itta Yeyla, Dojoty ny länning! Jag tittar på henne, och mycket riktigt, hon på sig har en ljusgrön klänning med lila prickar som verkar vara ny. Den är förfärligt ful, men det har jag inte hjärta att säga. Jag har ärligt talat funderat flera gånger på om jag har ett hjärta.
Kanske inte.
Hon tittar upp mot mig med glittrande ögon, och ler så stort att jag inte kan låta bli att le lika stort tillbaka.

"Nämen! Vad fin! Har mamma köpt den?" Hon skakar på huvudet så att de blonda lockarna far omkring. Hon har ovanligt mycket hår för att vara en treåring. Hon har precis så att det räcker henne till hakan, även fastän det fortfarande är mycket tunt.

"Mojmoj." Jag ler igen och gör en ansats att sätta ner henne, men hon skakar på huvudet i protest.

"Dojoty vaja med Yeyla."Säger hon och jag fortsätter att bära henne.

Ugh barn. Försvinn. 

"Kayla! Vad stor du har blivit!" Säger Sophie och kramar mig. Eller försöker att krama mig, det är svårare än man tror att kramas med en treåring i famnen. No shit Sherlock, det kallas att växa. Jag ler bara till svar. Jag kramar John och Irene också. Jag menar vi gillar inte varandra, men så dålig relation har vi inte. Vi är ju faktiskt släkt.

"Visa Yeyla jum!" Hon hoppar ur min omfamning,

Och faller face-down på golvet för att treåringar är inte fucking eleganta nog att hoppa ur någons famn och landa perfekt utan att falla och börja grina.

tar mig i handen och börjar att dra in mig i huset. Det ser ut precis som förra gången jag var här. Vitt, välorganiserat och ännu mer vitt. Jag blir brutalt dragen upp för trapporna och in i mitt rum. Jag hade hoppats att fönstret kanske var mindre än det såg ut på bild, men det är om något större. På andra sidan är det ett precis likadant fast spegelvänt rum. Det ser ut att tillhöra en kille. Perfekt, nu får jag bo mittemot någon perverterad tioårig kille som kollar när jag byter om.

Hur fan vet du att det är en killes rum? Hänger det en stor skylt med texten "I'm a dude" på väggen eller???

Hon läste sammanfattningen och insåg vilken typ av story hon var med i.

Dorothy tittar förhoppningsfullt på mig.

"Det är jättefint!"Säger jag och hon skiner upp. "Dorothy, vet du vem det är som bor där?" Säger jag och pekar på rummet mittemot. Hon ser lite bekymrad ut.

"Ashlon bor däj. Ashlon läskig, Ashlon jättetooj!"

Ashlong. Pffft.

Säger hon och breder ut sina knubbiga små armar så mycket hon kan för att visa hur jättestor denna 'Ashlon' är. Jag drar mina egna slutsatser och kommer fram till att han måste heta Ashton, mest eftersom att jag inte vet något annat namn som liknar 'Ashlon'. Och jag antar att han troligtvis är äldre än tio på grund av hela "jättestor" grejen. Eller så påstår hon bara att han är väldigt fet...

Ja tjoj Ashlon åh Shitöveln komej tyka om vajanda! Fasht inte i böjan. Senaje!

Jag suckar, och går ner för trappan för att börja bära upp grejerna till mitt rum.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Last time: "Nämen är det inte bh-tjejen!" ...Är han seriös. "Nämen! Är det inte sunshine!" Den lilla pojken trycker sig om möjligt ännu närmare Ashtons ben, och Dorothy härmar rörelsen, fast mot mitt ben. Det här kommer att bli en lång kväll. ...

Last time:   Ashlong. Pffft.   Säger hon och breder ut sina knubbiga små armar så mycket hon kan för att visa hur jättestor denna 'Ashlon' är. Jag drar mina egna slutsatser och kommer fram till att han måste heta Ashton, mest eftersom att jag...

We have returned, at last! Sorry for the wait.----------------------------------------------------------------------------   "Kayla. Jag hade hoppats att det iallafall skulle ta minst en vecka innan du kom hit igen." Rektor Knubbis a.k.a Rektor P...

Last time: När han hör hur dörren smäller igen efter mig ser han upp och för en sekund kan jag se förvirringen i ansiktet. Fotogenlampan lyser upp hans ögon och får munnen att se mörkröd ut. Så oerhört vacker... När jag märker att mannen inte kän...

Last time: "Vänta!" Jag rusar fram till fönstret och han lyckas på något sätt vända sig mot mig där han står. Vi ser in i varandras ögon. "Kan jag inte ens få veta ditt namn?" Han flinar så tänderna blottas. "Om du lyckas lista ut det ger jag...