”Els… Det kommer gå bra” sade han lågt. Han log snett, ”du har mig.”
Jag kunde inte låta bli att le åt hans självgoda min. Han nickade frågande mot entrén. Jag svalde hårt och nickade.

Nickade nickade. 

Boring boring.

Sida vid sida gick vi över parkeringen. Jag gjorde mitt bästa i att ignorera dom nyfikna blickarna från människorna vi passerade.

Varför kollar så många på dig?

För att hennes mamma har dött så därför stirrar alla #ficlogic.

Jag kände mig som en alien då alla stirrade på mig. Jag undrade vad som försiggick i deras huvuden när dom såg mig. Kanske tyckte dom synd om mig. Eller så klassades jag nu mer som en galning, att jag måste ha förlorat vettet efter vad som hänt.

Vissa av dem kanske är oroliga över dig, men jag vägrar tro på att så många skulle stirra på dig bara för att din mor dog. Tonåringar fungerar inte så. De hör en sak, tycker att det är intressant i några timmar, och sedan glömmer de bort det. 

Jag avbröts i mitt tänkande då ett par armar gled runt min midja, jag förstod direkt vem det var. 
”Jess!” kved jag då jag snodde runt. Min bästa vän såg på mig med ett stort leende på läpparna samtidigt som vi båda hoppade exalterat på stället. Hennes långa, bruna hår var i en snedfläta, på sig hade hon en somrig klänning som markerade hennes lilla midja. Hon var så vacker. Och brun för den delen. Jag såg ned på min egna, bleka arm och skrattade till åt jämförelsen. 

I know how it feels.

Jess lade armarna i kors över bröstet, hon gav mig en spelad sur min, 
”Du ringde aldrig tillbaka igår.” 
”Jag somnade rätt tidigt” svarade jag samtidigt som vi krokade våra armar. Det kändes skönt att ha min bästis vid min sida igen. Då kändes allt plötsligt så mycket lättare.

I ship it.

Jess skakade på huvudet, 
”Struntsamma! Nu vill jag höra allt om St Mawes!” hennes ord fick det att hugga till i min mage. Men som vanligt hann jag inte ens öppna munnen förrän Jessica fortsatte prata. ”Jobbar den snygga glasskillen kvar nere i hamnen? Var pizzan på Johnson’s lika god i år? Jag lovar att Charlie var helt hyper kvällen då karnevalen höll hus!” 
Jag skrattade åt Jess upprymda röst, hennes glada energi lyckades alltid ändra mitt egna humör till det bättre. Jag lade huvudet på sned då jag såg på henne,
”Vill du att jag ska berätta något eller vill du lurka fram allt genom dina tusentals frågor?” jag log.
Jess skakade på huvudet, 
”Förlåt! Jag är bara så glad att se dig! Kom här” hon sträckte ut armarna och omfamnade mig i en lång kram. Jag såg över axeln på Jason som skrattade åt Jess krampaktiga grepp om mig. Jag himlade med ögonen men jag kunde inte heller låta bli att skratta. 

Mest stela beskrivningen över en återförening på ett långt tag. 

Mina mungipor föll ned då jag trettio minuter senare såg ned på mitt nya schema, till min stora besvikelse skulle jag inte ha mer än två lektioner tillsammans med Jason och bara fyra med Jess. Enligt henne var jag galen som hade valt naturprogrammet.

Jag håller med.

Vilket land utspelar det här sig i? Är det här korrekt för deras skolsystem?

Uuuuuugh, give me a moment.

In years 10 and 11, students choose which subjects they wish to continue to study (although English, Mathematics, Science, Core PE and ICT remain compulsory). Students must choose a Humanities option from a choice of History, Religious Studies or Geography. 

Nej, det är inte korrekt för deras skolsystem enligt deras shitty 'Pedia sida, och i Holmes Chapel Comprehensive School så är skoluniform som gäller, vilket betyder att Ellies val av kläder i förra kapitlet och Jess klänning är bullshit.

Jag höll med henne till en viss del, det blev löjligt mycket plugg ibland vilket resulterade i sena timmar för att hinna klart allt. Men jag hade ingenting emot att plugga, det kändes mer som en hobby än som någonting jag var tvungen att göra. 

...HOW DO YOU DO THAT?

magi

#2perfect4me

När klockan ringde ut för lunchrast öppnade jag mitt skåp, jag stack in huvudet en aning så att ingen kunde se mitt ansikte. Jag tog tio djupa andetag och försökte intala mig själv att jag var duktig som hade klarat mig igenom skoldagen så långt. 
”Hej Els.” 
Jag hoppade till av rösten. Jag vände mig skärrat om men slappnade av då jag möttes av ljust lockigt hår och blåa ögon. ”Värst vad du är hoppig idag” skämtade Jason.

Varför förväntar hon sig att alla ska ge henne uppmärksamhet för att hennes mor dog? Gör folk det? Går de fram till främlingar och börjar ställa frågor om en hemsk händelse som hände dem?

Jag skakade på huvudet för mig själv och försökte andas lugnt. Jag var verkligen alltför hoppig. 
”Äsch” jag ryckte på axlarna. ”Kom så går vi och äter” sade jag sedan, jag tog tag om hans arm för att dra med honom mot cafeterian. Han följde efter med ett leende på läpparna.

Vi slog oss ned vid vårat vanliga bord. Där satt redan våra andra vänner. Det var Katie Grunt vars pappa var bästa vän med min pappa, dock hade jag och hon aldrig kommit varandra lika nära. 

Och sedan slutar meningen? Nu låter det som att det endast var Katie som var era "andra vänner".

Vid hennes sida satt Luna Marsden som hade varit kär i Jason så länge jag kunde minnas.

There are more of them. En armé med människor vi inte fått höra om innan. 

Alla visste om det, förutom Jason då. Jag hade försökt ge honom vinkar om det flera gånger men han ryckte mest på axlarna och sade något i stil med, ”om hon tyckte om mig skulle hon väl ha visat det.” 
Killar. Dom kunde vara så otroligt trögfattade ibland.

Yas everyone is the same. 

Vid bordet satt även Daniel Hem, en av skolans bästa fotbollsspelare. Han var utåtriktad, trevlig och oblyg i allt.

Oblyg i allt? Nytt uttryck för mig.

Jag hade alltid avundat honom för dom karaktärsdragen då jag var mer av den ”snälla-låt-mig-förbli-osedd” typen. Dock var jag inte speciellt feg eller blyg. Jag höll mig bara helst på en lugn nivå.

Det hann gå nästan fem minuter innan Jess kom instormandes i matsalen, hon var illröd i ansiktet då hon slog sig ned på stolen bredvid mig. Jag såg förundrat på henne samtidigt som jag stoppade ännu en sked med soppa i munnen.
”Vet ni vem jag just såg” orden som kom ur Jess mun lät inte som en fråga. Jag kastade en blick runt bordet, det var bara jag och Luna som hade uppmärksamheten riktade mot Jessica vars bröstkorg höjdes och sänktes frenetiskt. 
Med munnen full av soppa gav jag henne en blick som sade, ”nej, vem då?”
”Harry Harold Harriet Styles!” utbrast hon. 
Luna lutade sig lite över bordet, hennes haka föll häpet ned. ”Va? Vart då?” frågade hon.
”Här! I skolan!” pep Jess.

Nähä? Säger du det? Jag som trodde att du tog en promenad till soptippen tidigare.

”Jag trodde han var på ungdomsvård eller något sådant” sade Luna. 

Förklarar hennes undrande åtminstone. 

Jag fortsatte äta min soppa i tystnad. Det här skvallrandet om den där Harry Styles som alla höll på med hade slutat vara intressant för länge sedan.

I TOLD YOU! Efter ett tag slutar saker vara intressanta. INGEN BRYR SIG OM DIG.

Okej, han var farlig.

Visst, if u say so. 

Nå, det var i alla fall vad som sades. Det skvallrades om att han hade slagit ihjäl någon förra året, jag var inte säker på om jag trodde att det fanns någon sanning i det.

Var det någon som rapporterades död under det året? Som hade blivit mördad? Det skulle säkert synas i media. Don't believe teenagers they're stupid.

Om det inte var en oskriven uteliggare vars delar han sedan gömde.

Eller någon som "förtjänade" det. "He maybe killed people, Ellie." "I will change him, mama!"

Visst såg han ut att vara kapabel till det, han var lång och vältränad. Men det gjorde väl inte honom till en mördare, eller?

...yes it does. Alla långa och vältränade personer är mördare. How do you not know this?

Uppenbarligen! Visste inte du det?

Jag gillar hur det står "eller?" som om hon inte är säker. Bless this fic.

Dessutom sades det att allt han sysslade med var att festa, slåss och ligga runt. 

Menar du som typ hälften av alla ungdommar eller?

No, he's HARDCORE. He maybe killed people!!!! Very dangerous and criminal and shit.

”Jag fick höra att han tydligen är tillbaka i skolan” sade Jess. Vid det laget hade alla personer runt bordet riktat sin uppmärksamhet till samtalet. 

Nä säger du det? Det kanske är därför som *gasp* du såg honom i skolan? :D

Daniel sköt fram hakan en aning innan han pratade, 
”Den där idioten kommer inte vara här länge förrän han blir relegerad för gott. Jag fattar inte varför han inte har blivit det för länge sedan.”
”Han kanske försöker börja om, alla förtjänar en andra chans” inflikade Katie med mjuk röst. 
Daniel fnös, ”Knappast. Den killen kan inte förändras, han är inget annat än en liten skit.”

Calm down now. Han kommer förändras för lilla Ellie kommer göra honom till en bättre människa! :D

Jag drog bak armen innan jag för tredje gången placerade knogarna mot käken på killen

Det är inte så man slår till någon men men.

Nu låter det bara som om han *gently caresses* killen.

som hade börjat bråka med mig inne på nattklubben. Tröttheten som jag känt efter att ha gått upp tidigt för att ta mig till skolan samma morgon var som bortblåst. Adrenalinet pumpade i mina ådror då jag spottade killen i ansiktet.
”Jävla fitta penis/kukhuvud” röt han. 

Sorry jag tycker bara att "fitta" låter så himla dumt.

Penis låter kul men för biologiskt.

Han grep tag i min arm med båda sina händer precis innan jag lyckade ge hans käke ännu ett slag. Det gav mig ett perfekt tillfälle att knäa honom mellan benen.

Har du bevittnat ett slagsmål överhuvudtaget?

Slagsmål är snabba och våldsamma och texten borde reflektera det. Nu låter det bara som om Harry förklarar hur han och hans medskådis ska utföra en fightscen.

Han föll ihop på marken, plågsamma ljud kom ur hans strupe. 
Jag böjde mig ned över hans ansikte med ilskan pulserandes genom hela min kropp,
”Om du någonsin öppnar käften mot mig igen så kan jag lova att det är det sista du gör” fräste jag. 

Such badass.

He's literally threatening to kill someone. OUR HERO, EVERYONE.

Jag spottade honom i ansiktet ännu en gång innan jag reste mig upp och gick därifrån. Jag kastade en hastig blick över axeln, killen vred sig i plågor vilket fick mig att flina. Det var inte ens roligt att slåss längre, det var alltför lätt.

Vi kan slåss och jag kommer vinna. U ass. 

Jag drog lite i min skjorta och justerade håret innan jag återvände till entrén. Dörrvakten kände igen mig väl eftersom jag ofta besökte klubben, både under veckodagarna och helgdagarna.

#Badass.

”Godkväll, Styles” sade Steve

STEVE

 Sorry not sorry.

artigt, jag svarade med en lätt nickning då jag passerade honom och den långa kön utanför. Folket som förmodligen stått och köat en längre tid stönade frustrerat då jag släpptes förbi utan att så mycket som bli bedd om legitimation. Jag kastade en mörk blick på dom två killarna som stod längst fram; dom tystnade. Igenkännandet speglades i deras rädda ögon.

This is basically Harry right now:

Jag drog i mig shot efter shot.

Har författaren något koncept av/någonsin druckit alkohol? Om vi jämför bilden med textens context skulle jag säga nej.

Tjejen vars namn jag inte mindes fortsatte klänga på mig. Jag vände huvudet mot henne, 
”Babe,

  *

tror du inte att det är dags för dig att gå hem snart? Du har fått för mycket av det där” sade jag samtidigt som jag menande tog ifrån henne glaset i hennes hand.
Hon lutade sig mot mitt öra, ”du får gärna följa med om du vill.”
Jag mötte hennes hungriga blick och nickade kort. Med händerna placerade på hennes rumpa styrde jag vägen ut från klubben där musiken pumpade högt från högtalarna.

Det måste ha varit ett väldigt awkward sätt att gå på.

Ja vad fan??

När jag slog upp ögonen insåg jag att jag inte var hemma. Jag svor högt för mig själv, jag såg alltid till att inte somna efter att jag hade följt med en tjej hem. Jag ville inte vakna upp med någon jag hade träffat kvällen innan. Det fanns ingen anledning till att göra det, jag ville ändå inte ha någonting med dom att göra dagen efter. Tjejer var till för att knullas, ingenting mer.

Guys can we kill him?

JAG UTMANAR HONOM TILL ATT SLÅSS.

  *

Jag plockade ihop mina kläder som låg utslängda över golvet. Jag hörde henne säga någonting när jag öppnade dörren, jag smällde igen den efter mig utan att så mycket som ge henne en blick. 

Btw om du nu drack så mycket igår, hur är det med bakfyllan? Eller är du för tuff för sånt?

HARDCORE HANGOVER IMMUNITY.

Jag gick den korta vägen till nattklubben där jag hade lämnat min bil. Det var fortfarande mörkt ute, uret på min arm berättade att klockan var lite efter fyra på morgonen. Jag letade upp Leos nummer, han svarade efter endast två signaler. Ett leende spred ut sig över mina läppar då jag hörde hans förslag.

Vadå för förslag?

När jag tagit mig uppför sluttningen till höjden där jag och mina vänner alltid träffades så pustade jag ut. Jag drog fram en cigarett och tände den.
”Haz!” ropade en röst. Jag vände mig om och fick syn på Leo och Lådbils Jeff som kom gåendes i backen. När dom kom upp granskade jag dom en efter en. 
Leo var riktigt mager och hans överdrivet stora byxor gjorde inte saken bättre. Hans blonda hår var spretigt och ofixat. Han hade mörka ringar under ögonen. I handen höll han en joint. Han drog ett djupt bloss och skrattade fram; ”Jag förväntade mig inte att se dig här ikväll”.

Du fick det att låt som att det här mötet var "förslaget" men...va? Vad händer?

”Hörde att du var i plugget idag, det måste väl ha varit kul?” Jeff flinade så brett att jag skymtade lite av hans sneda tänder. Hans korpsvarta hår var skymt under en mössa som fick honom att se mesig ut. Han hade som vanligt sin pappas gamla skor på sig.
”Jag måste tillbaka dit” muttrade jag, jag lutade mig mot en trädstam. Leo sträckte mig jointen, jag drog ett djupt andetag och sög i mig drogen. Känslan var otrolig.

”Du tänker väl inte dra dit på riktigt, eller?” Leo skrattade igen. För honom var skolan någonting helt utanför hans livssyn. Han var till och med värre än mig, han hade inte gått i skolan sedan han var tolv. Nu bodde han hos sin faster eftersom hans familj slängt ut honom då han var fjorton.

Och "socialen" sket i Leo och inte Harold för att...?

För att Leo inte är en huvudkaraktär och inte behöver något att vara upprörd över och gnälla till läsaren om.

Det var någonting jag aldrig hade förstått med honom, hur han kunde behandla sin familj så pass dåligt att dom aldrig mer ville se honom. Jag skulle aldrig kunna lämna min mamma sådär.Aldrig. 

Men du skulle inte lämna henne i så fall...hon skulle slänga ut dig. Du får det att låta som att du stannar för hennes skull, men om hon slänger ut dig så vill hon inte ha dig där vilket betyder att du stannar för din egen skull.

”Jag har inget val” snäste jag irriterat. Dom båda hade gått mig på nerverna den senaste tiden. Det kändes som att vi inte längre var på samma våglängd. Det var så mycket som dom inte förstod. Om mig, min mamma eller livet.

No one understands meeeee.

"Hej jag heter Harold jag är ett stort jävla emo!"

"INGEN FÖRSTÅR MIG ELLER LIIIIIIIVEEEEEET!!!"

 
”Då får du ha det så kul, se till att hälsa Maria att vi är stolta över dig” Leo flinade när jag blängde på honom. Han visste mycket väl att min mamma inte hette Maria.

Varför skulle detta vara förolämpande? Varför. 

”Anne” morrade jag. ”Din lilla fitta vagina.”

Buhu, han vet inte vad min mamma heter!

Att dra upp min mamma var någonting som han visste skulle göra mig förbannad. Han visste att jag aldrig ville prata om henne och han skulle aldrig dragit upp det om det inte vore för att han ville slåss.

Kan du chilla lite med att vara så känslig över din mamma. Btw, din mamma är också en kvinna! Och vad var det dom var bra för exakt nu sa du? 

Han ville se mig bli förbannad, jag visste att det roade honom. Jag tog ett hotfullt steg emot honom med ena handen knuten.

Why are you angry? Han kallade bara din mor för "Maria" istället för Anne...it's not even a mean name like...it's a normal name... I'm confused.

FATTAR INGENTING.

Men precis innan jag slog till honom mötte han min blick och jag sänkte näven. Killen var hög som ett hus, hans ögon var illröda.

Varför? Grät han eller?

Bokis, han är hög. 

...oh

Han förstod inte vad han snackade om. 

Inte jag heller. Fast jag förstår inte det mesta i den här ficen.

Asså tbh, dom beter sig inte höga? Varför kan författaren inte du vet. Göra research om sina droger.

Med blodet hårt pulserandes i kroppen gick jag nedför backen. Jag orkade inte se dom, orkade inte umgås med dom.

Varför är de då dina vänner? 

Höga människor är irriterande som fan, så de uh. Kanske är trevliga nyktra.

*sad noise*

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Last time: "Nämen är det inte bh-tjejen!" ...Är han seriös. "Nämen! Är det inte sunshine!" Den lilla pojken trycker sig om möjligt ännu närmare Ashtons ben, och Dorothy härmar rörelsen, fast mot mitt ben. Det här kommer att bli en lång kväll. ...

Last time:   Ashlong. Pffft.   Säger hon och breder ut sina knubbiga små armar så mycket hon kan för att visa hur jättestor denna 'Ashlon' är. Jag drar mina egna slutsatser och kommer fram till att han måste heta Ashton, mest eftersom att jag...

Last time: Pappa suckar högt och ljudligt, och jag motstår lusten att fråga om han har syrebrist.   För det vore ju hilarious. Du missade verkligen världens skämtmöjlighet där. Inte förutsägbart och tråkigt alls.   "Okej. Men ett till upptå...

We have returned, at last! Sorry for the wait.----------------------------------------------------------------------------   "Kayla. Jag hade hoppats att det iallafall skulle ta minst en vecka innan du kom hit igen." Rektor Knubbis a.k.a Rektor P...

Last time: När han hör hur dörren smäller igen efter mig ser han upp och för en sekund kan jag se förvirringen i ansiktet. Fotogenlampan lyser upp hans ögon och får munnen att se mörkröd ut. Så oerhört vacker... När jag märker att mannen inte kän...