Solen hade gått upp bakom bergen, men det var fortfarande kyligt vid den här tiden. Jag kunde se skolan längre fram på vägen. Folkmassan som hade bildats på skolans parkering gjorde mig kallsvettig. 
”Du ser nervös ut” kommenterade Jason med ett snett leende. 
”Jag är inte nervös” svarade jag snabbt. 
Jason kollade på mig och höjde ena ögonbrynet samtidigt som han log, 
”Inte? Isåfall undrar jag varför din hand darrar?” Han gesterade mot min hand som jag höll uppe i luften.

For some reason.

Jag kollade på den och började skratta. ”Okej, jag kanske är lite nervös trots allt” erkände jag.

This was boring. 

Zzzzzzz
_______________________________________________________________________________________

 

 

Det var med blicken fäst i marken som jag klev ur Jasons bil.

 

 

Han klev ur han också innan han började gå mot skolans ingång,

 

 

 förmodligen trodde han att jag var tätt bakom. När han vände sig om och insåg att han hade fel småjoggade han fram till mig. Jag mötte hans blick då han lade en hand på min arm, för en sekund speglades oro i hans blå ögon men sedan verkade han lägga band på sig och hans vanliga, lugna blick såg på mig.

”Vi kommer numera heta familjen Johansson…” började han men jag avbryter honom. ”Varför Johansson?”

För att Scarlett Johansson.

”För att du ska få det enklare om någon frågar efter information om dig, och så att du inte försäger dig.” förklarar han och börjar fortsätta berätta där jag avbröt honom, medans jag uttråkat lyssnar på hans röst med en enda tanke i huvudet.
Om jag ska fånga en killes uppmärksamhet som ligger med olika tjejer varje kväll, måste jag bli en sån tjej.
Det kommer inte bli enkelt men om jag redan varit det en gång så kommer jag kunna vara det igen, men… kommer jag kunna bli mig själv när allt är slut?

Lady Critic do you understand what's going on?

Dude, I have no fucking clue. Men någon ska ligga med någon för att ??? Vem bryr sig?

Jag är förvirrad hjälp mig.

 

ONWARD

_____________________________________________________________________________________

*Beep beep beep.*

Väckarklockans irriterande pip väckte mig på måndagsmorgonen. Första skoldagen var här och därmed var uppdraget påbörjat. 

Och vi vet fortfarande inte varför allt händer. Varför måste ni göra det här? Vad är ni för något? Vad hände? Vart är ni? I'll never give up.

Det är en evig gåta. 

”Ugh.” stönade jag fram och slog på snooze knappen, innan jag blundade igen och försökte somna om, men det var omöjligt. Jag har en tendens att aldrig kunna somna om när jag väl vaknade efter klockan fem på morgonen. Ett av de mindre bra sakerna jag ogillar med mig själv.

Ett av de mindre bra? Såååå det finns bra saker med dig själv som du ogillar också?

Istället för att vänta på att den irriterande pipet skulle börja igen, stängde jag av alarmet helt, och slängde bort täcket från mig innan jag började yrvaket gå mot badrummet. Dettnna dag känns som ett helvete redan, men jag kan trösta mig själv med att Kevin och Lucas ska gå igenom samma sak.

Do they also have to bang the biever?...Oh god that sounds wrong. 

Och olagligt.

Med ett utdraget suck strippar jag av mig kläderna

Jag förstår inte varför alla skriver strippa av sig kläderna. Syftar de på att de tar av sig kläderna? Eller övar de upp sina strippkunskaper? Vi får aldrig veta. 

och stiger in under det ånghetta vattnet. När varje millimeter av mig är blött, stiger jag ut en bit från det rinnande vattnet och tar schampoflaskan för att lägga ett klick av den äppelluktande schampot i min hand och börjar massera det in i håret. Snart står jag under vattnet igen och sköljer noga ut schampot, innan jag börjar om processen igen fast denna gång med balsam. När jag väl är klar sträcker jag mig efter handduken som hänger på kroken, mittemot handfatet och börjar torka mig. Jag drar fram ännu en handduk från skåpet under handfatet och gör den till en turban på huvudet medans den andra handduket är lindat runt kroppen, och stiger ut.

Well that was interessting. 

VI VET HUR MAN DUSCHAR.

FUCKING DUSCH-INSTRUKTIONER! Varför tror fanfattare att man vill veta det här?

En kall vindsvep drar in över rummet, genom det öppnade fönstret och jag ryser till. Jag skyndar mig till min WIC

Of course she has a walk-in closet! God, I hate those things now thanks to these fanfics.

och sätter på mig ett par vita, matchande spetsunderkläder, sedan står jag framför dagens första, någorlunda svåra val. Välja kläder.

Here's one of the 10,000+ things I don't understand. Så Scar och hennes bror brukade leva ett fattigt liv på gatan...hur fan fick de plötsligt en lägenhet/hus/rum/whatever this is? Sovrummet har till och med ett eget badrum och en walk in closet. De har även el och vatten och tydligen så många kläder så att det blir svårt att välja vad man ska ha på sig. Hur fan gick det här till? Har de en (ugh) fighter vars kraft är att skita pengar eller?

För att nu har hon magiska krafter? Eller vad är det som pågår? Och varför är walk in closets obligatoriskt i alla fics??

*skriker*

Något som drar till sig uppmärksamhet, men fortfarande är vardagligt. Det var i mitten av juni så det var varmt, vilket begränsade antalet av mina kläder lite. Tillslut tar jag på mig en vit kortärmad spetströja med ett par tie dye shorts. Jag matchar det hela med två breda, guldiga armband innan jag stiger ut och går tillbaka till badrummet där jag snabbt sätter igång hårfönet och börjar torka mitt fuktiga hår.

Om du vill ha något som drar till sig uppmärksamhet så borde du kanske inte ta på dig något som de flesta ungommar bär...ta en gorillakostym eller något istället. 

Också det lät som en hemskt outfit.

Yeah, like wtf m8 call the fashion police on this bitch.

”Scar?” hör jag Victorias röst utanför sovrumsdörren.

Vem är Victoria?

 

Snabbt stänger jag av hårfönet och ropar ett enkelt ja tillbaka.
”Jag skulle bara se om du var vaken.” mumlade hon, och hennes röst hördes mycket närmre nu.
”Mhm…” hennes mammaroll har redan tagit fart. Hon försvann lika snabbt ut och stängde dörren efter sig och jag fortsätter torka mitt hår. Hela historien vi skulle berätta – om någon frågade - var, att vi var nyinflyttade hit till Stratford. Och om de frågade varför vi är så olika i utseende så beror det på att vi – barnen – var adopterade. Precis som twillight. Tanken fick mig att himla med ögonen.Vi var inte i någon jävla film eller bok, detta var verkligheten. En grym verklighet. Människor är helt omedvetna om att dom lever i. En värld fylld med goda och onda fighters.

Guys laugh with me.

HAHAHAHAH. 

HAHAHAHAH.

HAHAHAHAH.

Också, författaren verkar vara ett sånt twilight fan? Vi har denna liknelse, och sen hennes "förvandling" som påminner om den som Bella genomgår i Twilight också.

Nej nej, Spöket! Det här är inte som Twilight! Det här är annorlunda och häftigare och unikt, varför skulle fanfattaren annars få karaktären att säga att hennes värld är bättre och coolare och mer hardcore än töntiga Twilight? Det här är EN GRYM VERKLIGHEEEEEEETT!!! *lighting strikes in the background*

När mitt hår var helt torrt, börjar jag med en ljus sminkningen,

??? Menas det lätt sminkning? För att göra en täckande sminkning som är för ljus är you know, hemskt.

när jag känner mig nöjd stiger jag ut från sovrummet för att gå till köket och få mig något att äta.

”God morgon.” sa Rick och tog ett klunk av sitt – vad jag såg – svarta kaffe. ”God morgon.” säger jag tillbaka, och börjar ta fram en skål och sked för att sedan hälla i müsli med vaniljyoghurt i och börja äta. Min blick drogs mot klockan och jag noterade att vi började om trettio minuter. 
”Vart är killarna?” frågar jag och vänder blicken mot Victoria som sitter med ett glas apelsinjuice framför sig. ”Här.” hör jag två trötta röster säga, innan Victoria hunnit öppna munnen och jag vänder blicken mot Lucas och Kevin, som faktiskt såg fixade ut och snygga, för att vara så trötta. Jag nickade bara åt dom och fortsatte att äta i lugn och ro innan Rick tog till orda.

I have no idea who these people are, what they look like or where they came from. I only know their names.

Rick är fortfarande ett så fel namn.

Never gonna give you up ...

”Här har ni varsin öronsnäcka som  vi kommer hålla kontakten med er genom.” säger han och räcker fram tre beigea öronsnäckor.

Ska de lägga till att alla barnen är hörselskadade nu också, om någon märker öronsnäckorna? Också varför inte mobiler? Mobiler är en grej.

ÖRONSNÄCKOOOOOR. Dom är coola yo. Dom är hardcore och betyder att det här är srs bsns.

”Avancerat för att vara så liten.” mumlar jag och sträcker fram handen för att plocka upp en och stoppa den i högra örat. ”Här har ni även varsin mikrofon som ni kan ha under kläderna, så att dom inte syns. Och ja dom kommer fungera lika bra.”

Så de har till och med råd med uttrustning? I guess my theory must be right then. They have a money-pooper.

Criminals... No I mean "fighters for justice".

What is the point of this? Ska dom inte gå i den skolan ett bra tag? Är det verkligen så viktigt att dom kommunicerar hela tiden? But why? Dom behöver inte direkt tala om för varandra om deras positioner hela tiden. Ugh, this shit makes no fucking sense.

säger han innan någon hunnit fråga och vi nickar och börjar sätta dom på passande ställen.  Som tur var dom väldigt små, så dom stack inte ut på något konstigt sätt. Min fick sitta vid shortsen – midjan.

 ”Vi har även fixat hit nya bilar, till dig och Kevin, från New York, som sticker ut.” säger han med betoning på det sista, till mig och sedan vänder blicken mot Kevin som ger en kort nick tillbaka.

The money-pooper gave them new cars!

Soooooo ... do they want to be noticed? I'm so confused.

”Då var det allt – åk tillsammans hela den här veckan, så de lägger märket till att ni är ’syskon’. Och innan det blir tjafs, så bestämmer jag att Scar kör idag.” säger han med citationstecken på ordet ”syskon” och ett leende klistrar sig fast på mina läppar. Alla nickar till innan vi går till hallen där jag sätter på mig ett par vita sandaletter, och Kevin och Lucas sätter på sig sina älskade Nike skor. ”Ni två beter er som tvillingar.” säger jag och himlar med ögonen. ”Och du som en diva.” mumlar Kevin innan han går förbi mig med Lucas i släptåg. Jag flämtar till men avbryts av deras höga glada hojtande. Antar att bilarna är något speciellt. Jag tar upp min väska innan jag med snabba steg går ut till trädgården där jag möts av en Fisker karma och en Lamborghini  på uppfarten.

*

”Pax för Lamborghini!” skriker jag och springer fram till den svarta Lamborghinin, vars dörrar redan var öppna. ”Go for It!” skriker Kevin tillbaka och springer fram till den silvriga Fisker karman, som stod parallellt med Lamborghinin. Ett stort leende leker på mina läppar, och jag tar upp fjärkontrollen från bilens förarsäte innan jag sätter mig bakom ratten. Sätena var beigea

*beige

– eller ska jag säga att hela bilens insida gick i färgerna beige och brun? 

We now know more about the car than we know about this story and these characters.

BUUURN.

Bokis, u are fucking ruthless. :'D

”Boys, you coming?” ropar jag och sticker ut huvudet och kollar bak mot killarna som inspekterar varje detalj av Fisker Karmans baksida. Ett suck lämnar bådas läppar men sedan spricker de upp i två stora leenden och nästan springer till bilen jag sitter i. Kevin sätter sig i framsätet och Lucas bak. De börjar hojta ännu en gång när de ser allting i min bil.

Väl framme på skolans parkering – efter att ha kört i säkert 100km/h, ger vi oss ut på jakt efter en parkeringsplats. Blickarna dras mot bilen vi sitter i och jag kan inte njuta mer. ”Det här kan jag leva med.” säger Lucas som om han läst mina tankar. Leendet jag haft hela morgonen sitter fortfarande kvar på mina läppar. Snart hittar vi en parkering mellan någon pickup och en batmobile.

Hahhahaahah,

”5 dollar på att det är någon från Fives bil.” mumlar jag fram och syftar på batmobilen.

Wait ... is she fucking serious? IS THERE AN ACTUAL, SERIOUS-TO-GOD BATMOBILE? That's it, I'm out. Peace, bitches.

”7 dollar på att det inte är det.” säger Lucas och jag vänder blicken mot Kevin. ”Jag är inte med, jag har redan läst hälften av eleverna på den här skolans tankar,

Sanic fast.

och jag vet redan vems bil det är.” ”Bra att du inte fuskar Kev.” säger jag innan jag trycker på knappen, på dörren som gör att den åker upp och jag stiger ut. Kevin följer mitt exempel och Lucas skjuter fram hans säte så han också kan stiga ut. Viskningarna och blickarna tar snabbt plats. ”Vad säger ni? Bad eller inte?”

Vadå ska ni bada?

mumlar jag fram och följer denna gång Kevins exempel och drar ner mina Ray Bans framför ögonen. ”Definitivt bad.”

Okey then.

Plask plask.

säger Lucas och ett leende sprider sig på oss alla tre. Ett knastrade hörs i mitt högra öra och snart börjar Ricks röst tala ut. ”Gör hur ni vill för att fånga Mr Biebers

HAH Mr Bieber.

uppmärksamhet, men när det gäller fightern så är det vi som bestämmer.” säger han och jag nickar men kommer sedan på att han inte ser mig.

 

HAN KUNDE LIKA VÄL HA MESSAT DEN INFON. 

Varför behöver de Biever, nu igen? Jag minns inte.

”Okej, boss.” Jag antar att killarna har hört samma sak för även dom mumlade fram någonting som liknande ”okej.”
”Någon som har cigaretter?” mumlar Kevin fram och Lucas sticker handen ner i sina jeans och tar upp ett paket och en tändare. ”Hold on, jag har två paket i väskan som ligger i bilen. Det där ser ut som värsta drogsmugglingen annars.” mumlar jag fram och vänder mig bakåt och går tillbaka till bilen där jag snabbt drar upp dom två paketen och går tillbaka till killarna. Kevin tar emot paketet och vi alla turas om att tända varsin cigarett, med tändaren Lucas hade med sig. Det hela drar till sig dubbelt så många blickar. Tjejerna som suktar efter Kevin och Lucas medans killarna dras till mig.

Ugh.

Bra Sverige dessutom. Också heteronormativt.

För alla vill ha precis samma typ av tjej/kille? Det här är så jävla korkat och en så trött kliché. Det är fanfattarens försök till att få karaktärerna att verka coola och attraktiva, eftersom hen inte kan visa det för läsaren så tvingas hen att få andra karaktärer i själva storyn att gilla dom.

Jag himlar med ögonen

Jag med.

Jag gillar hur dessa personer gör allt i sin kraft för att verka coola och försöka få allas uppmärksamhet (coola kläder, dyra bilar), men när de väl har den uppmärksamheten som de desperat längtar efter så låtsas dom att dom är för coola för att bry sig om dessa lättimponerade töntar.

This is pathetic.

innan vi börjar gå till en liten bänk som var under ett träd. Det var tio minuter kvar tills vi började så tid var det inget ont av, och om vi kom för sent så kunde vi skylla på att vi var nya. ”Ska vi köra med samma ålder vi redan har, eller ändra?” frågar Kevin. ”Ta samma, desto fler klasser vi är utspridda i, desto bättre.” säger jag och tar ännu ett bloss av min cigarett. Ur ögonvrån ser jag hur ett tjejgäng på fyra kommer fram trippandes med skyhöga klackskor och mini klänningar som varken täcker underdelen eller överdelen.  Slampa borde stå med ett stämpel på alla fyras pannor. 

 

I'm going to throw a fridge at you. What is it with people and slutshaming jfc.

Allt jag kan höra är "jag är en hemskt människa, och jag tycker sexism är en bra idé!"

"Kolla på dessa slampiga horor! Hur vågar dom klä sig som dom vill! Jag ska allt visa dom i min korta spets-topp och shorts och svindyra bil som drar till sig manlig uppmärksamhet!!!!" Så det är okej när Scarlett har på sig korta kläder, men när andra kvinnliga karaktärer gör det så är dom "slampor"? Kk.

"Hycklare" borde stå på Scarletts panna.

”Har ni en tändare?” frågar en tjej med en sån ljus röst att man nästan för tinnitus.

Ugh vilken bimbo med sin korta kjol och ljus röst asså. Så tjejig så jag spyyyyr.

"Eew kvinnlighet är motbjudande! Jag är inte som alla andra tjejer, jag är cool och en av killarna!! Kolla bara på mina spetsunderkläder och smink!"

”Mhm…” mumlar jag fram och tar upp Lucas tändare som råkade vara i mina händer. ”Kan vi låna den i två minuter?” frågar hon lite mer irriterad nu när hon märkte att killarna inte hade den. Jag kan inte neka den faktum att mina bröder är snygga. ”Det beror på vad ni vill ha den till.” frågar Lucas och tjejen vänder snabbt sin blick mot honom. ”Cigaretter…” säger hon snabbt. För snabbt. ”Du kunde bara komma fram och prata, du behöver inte fejka en hel historia.” mumlar Kevin som troligen kan hela hennes livshistoria genom hennes tankar. ”Okej då, Vad heter du?” frågar hon och ler. ”Too late.” säger Kevin och viftar med handen mot brunetten, och jag spricker upp i gapskratt.

Vadå "too late"? De kanske var för rädda för att gå upp och bara fråga om era namn och behövde en anledning till att prata med er. Wth ur an ass.

"Kolla på dessa äckliga slampor! Fan vad hilarious och patetiskt att dom ville komma fram och prata looool!!! hahahahahaha"

Tjejen ger mig en bitchblick innan hon vänder sig om och tillbaka till sina tre valpar som stod och väntade på henne. Jag ger Kevin en high five, och vi börjar resa oss för att komma in till skolbyggnaden.

I don't like you. 

Bara för att huvudaraktärern är "så alternativ" så behöver man inte använda negativa stereotyper för kvinnor bara för att visa hur "edgy" och "bättre" huvudkaratärern är. Det leder inte till att jag tycker bättre om huvudkaraktärern, det får mig att vilja spy på mitt tangentbord.

Spöket, du inser ju inte hur cool och häftig Scarlett är! Hon är inte som DOM ANDRA tjejerna, hon är cool för hon hatar dom för hur dom klär sig och gör narr av deras röster!

”Oh my god. Det var nog första gången Cassandra

 

Plz don't bring Cassandra into this.

 

blev nobbad…” och liknande hördes lite från överallt runt om oss när vi började gå upp för trapporna till ingången. Brunetten hade tydligen ett namn.

 

VILKEN ÖVERRASKNING.

Det här är seriöst den dummaste meningen jag någonsin har läst. WOW EN PERSON HAR ETT NAMN HOLY SHIT WHAAAAT

 

 Direkt vi kom in i byggnaden, möttes vi av svarta skåp som stod längst väggaran. Några bord med stolar kring fanns här och där också, men det var en speciell bord som fångade min blick. Bordet där fem killar satt. Five.

Asså grabbar va ska vi kalla gruppen nurå? Asså vi är jö fem stycken asså så varför inte "Five"? Då vet alla att vi kan räkna och att vi kan engelska. 

:DDD du är ett geni biever!!!1!

I regret finding this fic.