Dagarna passerade förbi som i ett töcken. Sommarlovets sena sovmorgonar och slappa dagar byttes ut mot nya rutiner, scheman och tider att passa. Jag kände mig redan skoltrött då jag på onsdagen veckan efter damp ned på rygg i sängen.

Damp ner på rygg? Sounds weird.

Jag pustade ut och slöt ögonen. Det kliade i dom då jag försökte hålla mig vaken, jag gnuggade frenetiskt med fingrarna.Om jag kunde hålla mig ifrån att somna när jag hade ögonen stängda så skulle något bra hända på fredag, intalade jag mig själv.På fredagen var det dags för säsongs första fotbollsmatch. Jag hade lovat både Jess och Jason att jag skulle komma och titta. Även om jag inte var särskilt intresserad av bollsporten i sig så skulle det ändå bli kul att komma ut och umgås med mina vänner. Dessutom visste jag att Jason tyckte att det blev roligare om han hade lite support vid sidlinjen.

Jag ryckte till då min mobil började surra bredvid mig. Förvirrat satte jag mig upp i sängen, jag insåg att det hade blivit mörkt ute. Attans, jag hade somnat trots allt.

För oss lät det mer som att du låg och tänkte. Vi som läsare märkte inte att du somnade, för det verkade inte alls som att särskilt mycket tid passerade.

”Hallå?” svarade jag med trött röst.
Ett skratt hördes i andra änden av linjen, ”Hallå där, sömtuta!” tjöt Jason.

Tjöt...Så roligt var det inte.

”Mm, hej” mumlade jag, jag kämpade emot lusten att lägga ned huvudet på kudden igen. Då skulle jag aldrig kunna somna senare, det var tveksamt om jag ens skulle kunna det nu.
”Var det inte du som sade att du absolut inte skulle sova då du kom hem?” skrockade han.
Bilden av det retsamma flin som jag visste att han hade på läpparna fick mina egna smilband att dras uppåt i ett litet leende.

There's something with this sentence that makes it sound really awkward and weird.

It's over-descriptive and needlessly complicated. Lemme break it down:

1. Bilden av hans flin (inte hans flin, utan bilden av det)

2. Som hon visste att han hade (hon såg det alltså inte, utan föreställde sig bilden av hans flin)

3. Som han hade på läpparna (flin är liksom ... läppar, så det här är onödig info)

4. Fick hennes egna smilband (????) att dras uppåt i ett leende (hon log)

Sammanfattning: Det var BILDEN av flinet PÅ HANS LÄPPAR, som fick HENNES SMILBAND att DRAS UPP i ett LEENDE.

This is a fucking trainwreck.

”Jo… Det gick inte så värst bra” erkände jag.
Jason skrattade igen. ”Förhoppningsvis kan du somna senare då” han var tyst i några sekunder. ”Anledningen till varför jag ringde var för att höra om du fortfarande tänker komma på fredag?”
Jag reste mig upp ur sängen, lite för fort. Det snurrade i huvudet. ”Självklart! Det lovade jag ju.”
”Grymt! Då ses vi imorgon i skolan” sade Jason. ”Och du…?”
Jag kände igen hans ton, jag skakade på huvudet som om han hade kunnat se mig,
”Nej, jag ska inte somna om. Jag lovar!”
Jasons skratt var högt då jag tryckte bort samtalet. Ett litet skratt slapp ur mig då jag lämnade mitt rum för att hämta någonting att äta.

Jag drog förvånat efter andan då den lilla köksklockan på diskbänken informerade mig om att klockan redan var halv tio.

då då då

Jag hade alltså sovit i fyra och en halv timme.

Vilket kändes som 5 sekunder för oss.

Det fanns inte en chans att jag skulle komma i säng i tid.
Med två mackor och ett glas mjölk gick jag ut i vardagsrummet.
Jag log snett då jag fann Charlie sovandes med öppen mun framför Disney Channel. Jag strök honom lite över håret, i sömnen greppade han tag om min midja av beröringen.

That's not how you use a comma.

”Ibland tycker jag så synd om dig” viskade jag lågt för mig själv. ”Du är så liten och ömtålig. Jag önskar att jag kunde ta bort all din smärta så att du bara mindes dom bra sakerna med mamma. Så att du bara minns hur hon brukade skratta då vi jagade varandra runt huset. Eller hur hon log då du tog glassar i frysen när du trodde att ingen såg. Jag vill att du ska minnas hur mycket hon älskade dig, att du ska glömma all smärta-”

Vi har aldrig sett att han mår dåligt. Det enda vi har sett honom göra är att vara överlycklig över att äntligen få spela på sitt xbox igen. So we have only seen him being happy. So what pain are you talking about?

Jag gillar hur hon har en liten dramatisk monolog medan hennes "ömtåliga" bror sover.

Jag tystnade tvärt då jag hörde golvet knarra bakom mig, jag torkade en tår innan jag mötte min fars blick. Han såg sorgset på mig. Jag reste mig försiktigt ur Charlies grepp. Pappa öppnade armarna och jag föll in i hans famn. Och för första gången sedan mamma gick bort så lät jag honom se mig gråta.

So sad. So so sad. I can feel the pain, and I feel sorry for you. :'(
Så hon sa allt det där bara för att hennes pappa skulle höra det och allt skulle bli sorgligt. K.

*** 

Färgerna svart och vitt var överallt. Dom bars upp av hejarklackstjejerna, publiken och ”The Harriers” dom själva. Med armen om Jessica’s ropade jag förtjust då det gick ifrån 2-1 till 3-1 på bara några minuter. 
Skolans lag var riktigt duktiga, i alla fall enligt mig som inte var särskilt insatt i fotboll. Dom hade i alla fall övertaget i matchen för tillfället.

If I know anything of football, going from 2-1 to 3-1 in a matter of minutes sounds like a pretty weak, uneven game, or they're awfully lucky.

”Vill du ha någonting att dricka?” frågade Jess samtidigt som hon reste sig upp.
Jag nickade och sträckte henne pengar,
”En cola, tack.”

Jag slog mig ned på bänken och fortsatte se på matchen. Jag fick syn på Jason, han var en av dom spelarna som stod längst bak närmast deras egna mål. Jag kunde inte sätta fingret på vad hans position hette, trots att han hade gått igenom det och allt som hade med fotboll att göra tusen gånger.

Jag antar att han är en back i så fall? Just so you know...it's pretty easy to remember. I mean...he's your friend and knowing his position in the team sounds like something that would be hard to forget. Speciellt när det har ett så enkelt namn.

Till och med jag vet det, jfc. Och kan hon verkligen inte använda lite logik och avgöra att spelaren längst bak som inte är målis är back? Christ. Alla vet vad en back är för något.

Publiken ropade uppmuntrande saker till spelarna på planen men dom verkade vara inne i sin egen värld. 
Den enda som kollade upp efter att ha hört sitt namn var Louis Tomlinson, lagets stjärna. Han flinade lite och drog en hand igenom luggen då hejarklacken skrek hans namn. Louis var inte bara bäst i laget, han var även en av dom bästa eleverna på skolan och han var även en av dom populäraste.

Let me guess...That is why Harold kicked the shit out of him?

He became too much of a good person and Harold hates that.

Jag kände honom inte så väl, vi hade bara pratat någon enstaka gång på Daniel Hem’s födelsedagsfest året innan. Jess hade haft någon galen idée om att han hade varit intresserad av mig. Den idéen rann dock fort ut i sanden då han bara några veckor senare blev tillsammans med hejarklacksledaren Lydia Woods. Tydligen hade dom bråkat hela tiden men det som hade tagit kol på förhållandet hade varit då Lydia varit otrogen med hans lagkamrat. 

Was it Harold? I'm sorry I just really want to know why the heck he would beat up Louis so bad.

Nå, det var bara vad Jess hade berättat för mig. Det fanns ingen som hade lika mycket koll på skvaller som hon dock. Det var makalöst. Kanske berodde det på att hon kände i stort sett varenda kotte i Holmes Chapel. 

Snart började jag tappa intresse för matchen och jag fann mig själv blicka ut över publiken. Där satt föräldrar till spelarna samt olika gäng med elever. Till och med skolans rektor, Mrs. Grawell, fanns på plats för att se på matchen. Hennes ansiktsuttryck var som vanligt uttråkat. Jag fnissade lite då en boll nästan träffade hennes huvud och hon hoppade skärrat till för att sedan vira halsduken hårt runt nacken.

Ahahahaha reflexes are hilarious!!!

Min blick frös fast på en lång, mörkklädd gestalt som stod lutad mot räcket under den andra läktaren. Det kunde väl inte vara…? Jo.
Det var Harry Styles Harold Nostyle Style-less.
Han var en sådan person som inte gick att ta miste på. Jag kisade för att se bättre. Det verkade som att han var ensam. Han såg ut som han gjorde varje dag i skolan, klädd i tighta jeans och en t-shirt. Jag hade lust att slå mig själv i huvudet för att jag ens visste vad han brukade ha på sig.

Men varför var han intresserad av att kolla på skolans fotbollslag? Borde inte han vara ute och göra dumheter vid den här tiden på en fredagkväll?

Dumheter...That's adorable. And it perfectly describes what Harold usually does.

 Och varför stod han där under läktaren? Det såg nästan ut som att han… gömde sig.
En iskall klump fyllde min mage då han plötsligt mötte min blick. Jag kunde inte förmå mig själv att kolla bort.
Hans ansiktsuttryck förändrades drastiskt, en djup rynka bildades mellan hans ögonbryn. Han såg arg ut, men det var någonting annat också. Han såg nästan rädd ut. Eller påkommen. Som om han blivit tagen på bar gärning med att ha lyssnat på hans systers skivor fast han egentligen inte fick.

Var det den bästa liknelsen du kunde komma på?

Han gav mig en ursinnig blick innan han plötsligt vände om och försvann.

Igår blev du sur när hon kollade bort, och idag blir du sur när hon kollar på dig. BESTÄM DIG HAROLD! WHAT DO YOU WANT?

Bildörren åkte igen med en hög smäll. Varför hade jag varit så jävla dum att åka hit för? Det orsakade ingenting annat än dåliga minnen. Mitt hjärta hade börjat banka frenetiskt då laget - mitt gamla lag - gjort mål. Jag mindes känslan så väl. Men att börja spela fotboll igen var helt uteslutet för mig. Eller?

Jag dunkade näven mot ratten samtidigt som jag frustrerat började rota efter nycklarna med den andra handen. 
Och sedan var det den där jävla bruden. Hon som verkade dyka upp överallt. Varför hade hon kollat på mig nu när hon inte gett mig den minsta uppmärksamhet i skolan? Varken på lunchen, i korridorerna eller på parkeringen efter skolan. Aldrig någonsin hade en tjej avvisat mig på det där sättet, inte förrän nu. Begäret av att få vad jag ville ha hade jag ärvt av min mor, vilket resulterat i en framgångsrik karriär för hennes del.

Och med ens visste jag. Jag skulle ha den där tjejen. Vad som än krävdes. Hon skulle bli min. Om så bara för en natt.

Because she's a thing that you can own....NO! STOP IT!
 And omg guys I didn't use any gifs today what is wrong with me?